Påminnelse i all hast...

image1149
För en gång skull går jag helt emot
Bodil...

Kom ihåg att jag verkligen rekommenderar Natten är dagens mor. Lika mycket som jag rekommenderar Kaos är granne med gud. Var och en tittar för sin personliga skyldighets skull och med risk för att bli totalt slutkörda.
(Bild: Stadsteatern)

Stackars dem, hur kunde de tro att det skulle funka?

image1146

Ikväll spelas den allra sista föreställningen av Natten är dagens mor och Kaos är granne med gudStadsteatern. Det är utsålt och det är fantastiskt! Publiken kommer att få se en föreställning så välspelad och stark att de inte kommer att kunna värja sig. De nästintill fem timmarna kommer att kännas som en. Och när de går därifrån så kommer de att känna sig fullkomligt slutkörda, som om det hade varit de som stod där uppe på scenen och inte skådespelarna. Känslan är underbar, men på samma gång skrämmande. Stark, men på samma gång så otroligt svag... Åh, det är underbart! Men det känns ändå sorgligt, det här har ju varit världens projekt för alla inblandade och så är det bara slut. Nä, vi får hoppas på att allt går som det ska och att de kanske, kanske spelar till hösten...  HOPPAS, HOPPAS, JAAA!

No, no they cant take that away from me. No, they cant take that away from me...


David
Jag ville att hon skulle dö, jag ville att hon skulle dö, jag ville att hon skulle dö, jag ville att hon skulle dö...

image1148
(Bild: Stadsteatern)
(Citat: Ur Kaos är granne med gud av Lars Norén - med hjälp av mitt eget och Emelies minne)

Stark liten David...

image1145
Just nu spelas den näst sista föreställningen av
Natten är dagens mor och Kaos är granne med gudStadsteaterns Klarascen.

Början är så fin, så fin - Inleds med fem tunga slag från kyrkklockan... Tänker på den varje gång klockan närmar sig 18 på kvällen. Jag tänker på när kristallerna rasar från taket och rinner ut över golvet, det vackraste ögonblicket. Jag tänker på födelsedagssången de sjunger för David. Jag tänker på hur Elin INTE gråter. Jag tänker på Martin - den jävlen! Jag blir så himla arg när jag tänker på honom, han försöker det vet jag, men jag klarar inte av hans svaghet, man får bara inte bete sig som han gör! 

Jag tänker på hur de behandlar David, han är så himla utsatt - de är de alla, men särskilt David. Jag tänker på när Martin kuttrar med duvorna och Elin står lutad mot dörrkarmen och röker. Jag tänker på när Georg rullar ihop mattan i slutet och går, det enda sätt för honom att rädda sig själv. Jag tänker på när Elin och Martin sitter och talar på pinnstolarna. Jag tänker på när Elin kysser Martin för att känna om han har druckit. Jag tänker på när de börjar dansa, precis efter att de har fått tag på Martins nycklar och ljuset blir alldeles blått. The way you wear your hat, the way you sip your tea, the memory of all that, no, no they cant take that away from me... Jag tänker på Elins krampaktiga tag om Georgs armar, på hennes styrka, men samtidigt en oändlig svaghet. Jag tänker på badet och äggtoddyn, på dansen och musiken. Jag tänker på alla repliker som klingar i huvudet, minerna, gesterna, allt som inte kan beskrivas och allt som måste berättas...

Vid gårdagens föreställning tilldelades Sven Ahlström SvD:s Thaliapris 2007. Det är grymt kul, han gestaltar den labile ynglingen David på ett sätt som inte låter sig beskrivas, men vi gör det ändå. David är likt en sensor som alla känslor bara fastnar på, men han saknar förmågan att kunna göra sig av med dem och samlar dem istället inom sig...
 
Thalia­priset tilldelas Sven Ahlström för rollen som David i Natten är dagens mor och Kaos är granne med Gud på Stockholms stadsteater. I sin gripande tolkning av konstnären som ung förkroppsligar han med imponerande ton­säkerhet den sårbare tonåringen och klarsynte iakttagaren i psykosens gränsland. Han får oss att se ­Noréns familjedrama i medkänslans ljus.


(Bild/motiveringstext: Stadsteatern/SvD)

Det är ingen fara, det är bara familjen...

image1125
Ikväll spelas den tredje sista föreställningen av
Natten är dagens mor / Kaos är granne med gudStadsteatern. Det känns redan sorgligt och tomt, snart är denna fantastiska föreställning slut, den kommer inte igen, snart är allt över... Men minnet finns kvar, vi får aldrig glömma, vi har inte råd att glömma. Men trots detta så bleknar minnen och försvinner, snart finns ändå bara känslan kvar. Men det räcker, det räcker längre än vi tror. För vi får inte, kan inte glömma, inte detta. Om vi glömmer, då har vi svikit våra löften och inget viktigt finns längre kvar...

Ni som inte har sett den måste göra det, dessa tre sista dagar. Ni har inget fritt val, en egen fri vilja - visst, men inget val, inget val alls! Om ni går miste om detta underbara då kan ni lika gärna lägga er ner och ge upp på en gång, ni klarar er inte utan den här erfarenheten, det är omöjligt, orimligt och otänkbart!!! 

Just nu finns det 14 platser kvar till kvällens föreställning, 14 personer som missar sin chans, går miste om sin väg mot ljuset...

(Bild: Stadsteatern) (Citat i rubrik: Georg Ur Kaos är granne med gud av Lars Norén - med hjälp av mitt eget och Emelies minne)

Nej, det har du inte...

image1116

Elin
Ha, du har inte betalt din livförsäkring under det senaste halvåret!

Martin
Vadå har du gått igenom mina privata papper? Det har jag visst gjort!

Elin
Nej, det har du inte!

Martin
Har inte jag?

Elin
Nej!

Martin
Jo, det har jag!


Elin

Nej, Martin!


(Bild:
Stadsteatern)

(Text: Ur Natten är dagens mor av Lars Norén - med hjälp av mitt eget och Emelies minne)


David och Martin...

image1056

David
Vet du vad servitriserna kallar dig för? Suckarnas gång, Skuggornas dal, Dimmornas kaj, Borta med vinden, Härifrån till evigheten,
Törst.


Martin
Vad är det för snack?!


(Bild:
Stadsteatern)

(Text: Ur Natten är dagens mor av Lars Norén - med hjälp av mitt eget och Emelies minne)

En vecka sedan...

image1022
Idag har det gått en vecka; en vecka sedan
Emelie och jag satt krampaktigt i Klarascenens stolar, en vecka sedan vi skakade, en vecka sedan vi ville skrika och rädda, en vecka sedan vi träffade världens bästa Katarina... Samtidigt som det känns som om det var igår, så känns det på samma gång som en evighet sedan!

Martin
Jag önskar att du bara kunde...älska mig!

Elin
Det kan jag!

Martin
Hur är din kärlek Elin?

Elin
Den är hopplöst stark!

Martin
Åh, Elin...

Elin
(SUCKAR)

Martin
Jag tänkte att vi kanske skulle kunna, att vi skulle kunna...?

Elin
Ja, vadå?

Martin
Att vi skulle kunna belåna smyckena?

Elin
(RYCKER BORT SIN HAND SOM VILAT I MARTINS) Mammas smycken? Aldrig - ALDRIG!

Martin
Nej, jag tänkte väl det!

Elin
Det är det enda jag har kvar från mitt föräldrahem!

Martin
Du har en lampa också...


Elin
Du, den lampan! (PEKAR MOT KRISTALLKRONAN) Den lampan gör jag mig aldrig av med - ALDRIG!


(Bild: Stadsteatern)
(Text: Ur Natten är dagens mor av Lars Norén - med hjälp av mitt eget och Emelies minne) 

Natten är dagens mor...

image1002

David
Vad är det mamma? Mamma vad är det?

(ELIN RESER SIG HASTIGT OCH SKYNDAR DÄRIFRÅN)
 
David
Vad har du gjort? Varför gråter mamma?

Martin
Hon gråter inte.

David
Varför gråter inte mamma?

Martin
Har du någonsin sett henne gråta?!

(Bild: Stadsteatern)
(Text: Ur Natten är dagens mor av Lars Norén - med hjälp av mitt eget och Emelies minne) 

Inleds med fem tunga slag från kyrkklockan...

image986
Kvällens föreställning var som de andra; hemsk, riktigt hemsk... Men den är verkligen otroligt bra samtidigt! Det hela är bara så rysligt att man liksom skakar efteråt! Jag trodde nog inte att det skulle kännas på samma sätt den här gången och det gjorde det väl inte heller; första gången var riktigt suggestiv, andra gången började man sjunka in allt djupare och djupare i texten, tolka den mer och mer. Men idag var det som om allt man byggt upp under andra gången bara helt totalt raserades och slets isär. Kvar var man helt blottad, utan skydd - igen... Att det skulle kännas så mycket, trots att man var förberedd på vad som ska hända, det trodde jag inte alls. Men så är det med fantastiska pjäser; de etsar sig fast på näthinnan och man kan inte, får inte glömma...



David
Slå mig inte!


Elin 
Nej... Jag ska inte slå dig...



(Rubrik/Bild/Citat: Lånad från Emelie/Stadsteatern/
Hämtat ur Natten är dagens mor av Lars Norén)

Kaos var granne med teatern igår...

image985
Ja, igår var det bara kaos, men inte pjäsens kaos, utan teaterns kaos. Nu hoppas vi på att det blir det planerade kaoset istället och att natten blir längre än igår...
Natten är dagens mor - Kaos är granne med gud ikväll igen alltså! 

(Rubrik/bild: Lånad från Emelie/Stadsteatern)

Så himla snopet...

image982
Jag har ändrat mig - det här är ingen bra dag! Eller jo, visst var det kul att träffa
Emelie och snacka om Jösses, Natten och massor med annat. Och bara att vara på Stadsteatern är ju kul, det ligger något speciellt i luften... Och såklart var det super att träffa Katarina - hon är så himla snäll! Världens bästa! Men att bli avbruten när man just kommit in i pjäsen, när allt börjar hända - det är inte kul... Det hela kändes väldigt snopet och konstigt på något vis, när man blir avbruten så där, även om det såklart är värre för skådespelarna som plötsligt rycks ur sina roller och blir sig själva.

Precis när Niklas Falk ligger på golvet och har sin första sprit-ångest-attack, då ropar en av teknikerna uppe på balkong; "Tyvärr vi månste bryta här! Vi har hittat en vattenläcka på sidan av scenen..." - så himlans typiskt! Så alla i publiken går ut till café Klara i väntan på att  brandmännen ska komma till platsen och fixa läckan och på att det ska börja igen. Det tar ett tag, kanske en halvtimme/en kvart, men det är ju ganska snabbt i och för sig... Men sedan upptäcker de att läckan gjort så att sprinkelsystemet har slagits ut och därför kan de inte fortsätta föreställningen av brandsäkerhetsskäl - så trist! Men jag och Emelie vi gick bakom scen i alla fall, för att säga hej till Katarina, som vi hade lovat. Och det var ju hur kul som helst - såklart! Alla var så snälla - grym ensemble!

Nu är bara frågan; när vi ska kunna se föreställningen igen...

(Bild: Niklas Falk via Stadsteatern)

En bra dag...

image980
Idag är det en bra dag, en riktigt bra dag! Hela dagen känns liksom inbäddad i någon slags spänning, eller ja, jag vet inte vad jag ska kalla det. Men det känns bra, läskigt men bra. Och det blir bara bättre, eller kanske värre, ju närmare jag kommer kvällen. För ikväll blir det
teater - inget ovanligt i sig, eller ens något som behöver påpekas när det gäller mig. Men när det är så bra att man bara skakar, när man vill skrika och springa upp på scenen och rädda - då är det något speciellt.

När något så starkt som man inte trodde fanns, plötsligt uppenbarar sig och man är en del av det, då finns det inte längre ord för hur man känner. Man kan alltid försöka beskriva, i tron att man ska få tillbaka en del av den där ögonblickskänslan, men det går aldrig att göra en sådan upplevelse rättvisa... Man måste ha varit där för att förstå kraften som griper tag i en; kraften som börjar som en molande oro i magen och accelererar hela tiden för att tillslut nästan förlama hela kroppen. Sedan kommer skakningarna och kväljningarna och när man inte tror sig klarar av mer - då bara fortsätter det och fortsätter...

Efteråt en sådan tommhet,  när all kraft är borta och kvar finns bara en lätt förnimbar skakning i kroppen, en darrning som är större än man någonsin kunnat föreställa sig den...Men det blir bra, allt blir bra. Det är sorgligt, fasansfullt, hemskt, hjärtskärande och olidligt, men samtidigt finns det något mystiskt vackert och skimmer över det hela...

Ikväll blir det alltså allt detta, jag fattar inte hur jag ska orka, bara tanken på det gör mig matt av trötthet, men så finns det något med föreställningen som inte går, inte låter sig beskrivas och det är DET som gör det hela möjligt. För någonstans finns det ändå ett ljus som lyser starkare än allt annat...

Så snälla rara - för er egen skull; gå nu och se föreställningen. Det finns ingen ursäkt god nog för att inte göra det, inget skäl att låta bli. Det finns bara ett möjligt val; att sitta på Stadsteatern och ge föreställningen en chans, en chans så god som någon annan. Det finns ingen annan utväg, det måste börja och sluta DÄR på Stadsteatern, i Klarascenens salong, annars vet ni inget om vad det är som händer med människor, vad som gör oss till dem vi är. Och hur sorgligt vore inte det...

PS. Emelie och jag försöker i alla fall ladda inför fem timmar på Stadsteatern, men det vill sig liksom inte riktigt... Men det ska nog gå bra och vi ska ju dessutom träffa världens bästa Katarina efteråt - weei!
 
(Bild: Stadsteatern)


Natten är dagens mor/Kaos är granne med gud

image958
Ni glömmer väl inte att jag har fått en egen DVF-kod hos
Stadsteatern, som trollar priset på Natten är dagens mor/Kaos är granne med gud till 70 kr (ord 230 kr). Så tag nu chansen att se någon av de allra sista föreställningarna (27-28/4 och 29/5). 

För att använda ditt special DVF-blogg-pris, gör så här:
1. www.stadsteatern.stockholm.se
2. Klicka på "Kampanjer"
3. Skriv in kod: DVF och klicka fortsätt.

Ett stort tack till Joakim på Stadsteatern!

(Bild: Stadsteatern)

Natten är dagens mor/Kaos är granne med gud

image988
Jag har fått en egen DVF-kod hos
Stadsteatern, som trollar priset på Natten är dagens mor/Kaos är granne med gud till 70 kr (ord 230 kr). Så tag nu chansen att se någon av de allra sista föreställningarna (27-28/4 och 29/5). 

För att använda ditt special DVF-blogg-pris, gör så här:
1. www.stadsteatern.stockholm.se
2. Klicka på "Kampanjer"
3. Skriv in kod: DVF och klicka fortsätt.

Ett stort tack till Joakim på Stadsteatern!

(Bild: Stadsteatern)

Natten är dagens mor / Kaos är granne med gud

image818
We'll meet again,
Don't know where,
Don't know when
But I know we'll meet again some sunny day
Keep smiling through,
Just like you always do
Till the blue skies drive the dark clouds far away

So will you please say "Hello"
To the folks that I know
Tell them I won't be long
They'll be happy to know
That as you saw me go
I was singing this song

We'll meet again,
Don't know where,
Don't know when
But I know we'll meet again some sunny day

We'll meet again,
Don't know where
Don't know when.
But I know we'll meet again some sunny day.
Keep smiling through
Just like you always do,
'Til the blue skies
Drive the dark clouds far away
So will you please say"Hello"
To the folks that I know.
Tell them it won't be long.
They'll be happy to know
That as you saw me go,
I was singin' this song.

We'll meet again,
Don't know where,
Don't know when
But I know we'll meet again some sunny day.

(Text: "We'll Meet Again" Vera Lynn)

Keep smiling through, just like you always do...

Natten
Ikväll
spelar de Natten är dagens mor / Kaos är granne med gud - om ni inte sett den än GÖR det annars går ni miste om något verkligt fantastiskt! 

PS. Åh, jag vill se den igen och igen och... 

(Bild: Stadsteatern)

Natten är dagens mor / Kaos är granne med gud


På stan väljer två föreställningar...

natten i DN
Ingegärd Waaranperä väljer två föreställningar; Natten är dagens mor / Kaos är granne med Gud på Stadsteatern, samt Kärlek och politikDramaten.

PS. Men jag väljer istället en av dem, för den här föreställningen har man helt enkelt inte råd att missa! Dessutom gör Katarina Ewerlöf en fantastisk insats och sitt livs kanske bästa roll - bara det en anledning så god som någon att se den! För er som fortfarande inte känner er helt övertygade, notera då vad Warranperä skriver; "Känns det långt? Inte ett ögonblick!"

(Bild: Tagen ur DN 18/1)

"En erfarenhet jag inte vill vara utan"

Recensioner
Nu fullkomligt svämmar det över med
recensioner på nätet, av Natten är dagens mor / Kaos är granne med gud. De är lite spretiga, men de flesta tycker i alla fall att den är sevärd - kanske inte för den stora massan, men för teaterintresserade i Sverige idag... Annars klagar de en del på att personerna blivit för platta, eftersom man kortat ned texterna så pass mycket. Många lyfter fram sönernas insatser, medan en del tycker att föräldrarna var ojämna. Men ack så fel de har - jag säger som Ingegärd Waaranperä; "Katarina Ewerlöf gör sitt livs roll" - PUNKT! Och det betyder att det är bra - riktigt bra!

Ps. Katarina är förresten alltid bra, bara så att ni vet... Så vad väntar ni på - boka, nu, nu, nu!

(Citat från Sara Granath i SvD:s recension) (Bild: Stadsteatern) 

Norén i P1

Katarina
Idag kl.14.03 i
P1 ska de tala om Lars Norén och Natten är dagens mor / Kaos är granne med gud - missa inte det!

PS. Nu kan du lyssna på nätet - här!

(Bild: Stadsteatern)

Tidigare inlägg