Hemkomsten

Hemkomsten
Kom hem för en stund sedan från Stadsteatern, jag och pappa var där och såg "
Hemkomsten" av Harold Pinter
 
Pjäsen kretsar kring en familj med tre vuxna söner; Teddy, Lenny och Joey, deras far; Max och hans bror; Sam. De två yngre bröderna bor kvar hemma hos sin far och hans bror, deras mamma och sedemera Max:s fru är sedan länge död. Den äldste sonen Teddy bor sedan några år tillbaka i USA och har utan sin fars och sina bröders vetskap, både gift sig och skaffat barn. Han återvänder hem till England och sin gamla familj, efter ett antal framgångsrika år och tar med sig sin hutru för att träffa dem. Men mötet blir inte vad man kan vänta sig och nu börjar det bli alltmer skruvat, i detta fall på ett icke önskvärt sätt.

Det blir verkligen inte lyckat, skådespelarna gör vad de kan av Pinters text - men resultatet blir inte särskilt bra. Texten känns helt enkelt för främmande, man får inte, kan inte uttrycka sig på det sätt som det gör i pjäsen och inte heller komma med likgiltighet som dess svar. Det känns tyvärr bara tomt och misslyckat. Men det går inte att nog poängtera att det icke är skådespelarna som ska bära bördan, de gör de gott nog som det är, genom att tvingas spela denna pjäs kväll efter kväll. Pinter is the one to blame!

(Bild: Stadsteatern)

Valerie Jean Solanas ska bli president i Amerika

Valerie
Igår såg jag alltså "
Valerie Jean Solanas ska bli president i Amerika" på Dramaten, Målarsalen (min favorit-scen för övrigt). Jag var där tillsammans med mamma, men Vera var också där och skulle se den - kul!

Pjäsen handlar om Valerie Solanas, kvinnan som år 1968 sköt Andy Warhol i hans New York-studio The Factory. Valerie är först och främst manshatare och hon vidhåller utan minsta undantag sin tes att män är onödiga, underlägsna kvinnor i varje avseende. Hon har studerat på University of Maryland, men är numera författare och bedriver dagarna på gatorna i New York, där hon säljer sex och litterära texter till främlingar. Valerie döms till fängelse för mordförsöktet på Andy Warhol och spärras därefter in på mentalsjukhus. Hon dör 52 år gammal av lunginflamation på ett hotellrum i San Fransisco.

Pjäsen är bra, verkligt bra. Jag tror att det är en av de absolut bästa jag har sett. Den är helt enkelt för bra för att beskrivas i ord. Nämnas ska dock Ingela Olssons fantastiska gestaltning av Solanas, som dels oerhört skärpt och klar, men på samma gång vilsen. Gunnel Freds oerhört skickligt spelade psykiatriker, först sval och lugn, men med ett bublande hat inom sig som tillslut släpps löst. 

Om man bara ska se en pjäs denna säsong, så ska man se den här - ett verkligt mästerverk! 

Ps. Hade nästan glömt bort att Gunnel Fred är så bra som hon faktiskt är - bra påminnelse det här! Hon var ju så bra i "LisaLouise" och i tv och i den där pjäsen... Ja, Gunnel ÄR ju verkligen duktig!

(Bild: Dramaten)